lördag 13 maj 2017

Konsekvenser av att jag höll tyst

Hej fina kvinnor!

Han var (är) en narcissist. Hans vilja skulle igenom. Men faktum är att jag stannade kvar hos honom under hela mina barns uppväxt. Jag var mina barns förebild av vad en mamma är och hur en kvinna ska uppföra sig.
Jovisst, jag visste inte att jag hade rätt att fråga mig själv: är jag lycklig? Jag hade inte fått lära mig det, så när han mådde dåligt och var aggressiv sa jag nej till mina egna känslor och "tog emot" hans aggressioner så han skulle må bättre. Jag visste ju inte heller på ett medvetet plan vad jag höll på med. Det var inte mitt fel att jag höll tyst för jag hade inte lärt mig något annat, men det var ändå jag, Rosa, mina barns mamma, som levde med dem. "Mitt fel" eller inte.
Det blev konsekvenser av att jag höll tyst.

- Jag försvarade inte mina barn (av rädsla för honom) och de lärde sig fel beteende: att sanningen har många nyanser, att hålla tyst så alla blir nöjda, att följa de andras vilja, konflikträdsla m m.
- Jag gick med på saker som en kvinna som inte hade varit med om normaliseringsprocessen skulle gå med på. Jag förnedrade mig själv med att få vara med honom - på jakt efter värme från honom. Jag kommer ihåg hur jag på slutet var så tacksam över hur jag fick kura ihop i hans famn - trots att han var arg på mig. Värme/trygghet är det mest grundläggande behovet vi har. Många av oss har sett experimentet med apan som valde ett varmt gossedjur utan mat framför en "ståltrådsmamma" där apan kunde få mat.
- Mitt liv satte jag vid sidan av. Som om mitt liv satt på en vänthall och väntade på nästa tåg. Det tog 27 år med honom innan jag gick på nästa tåg.

Idag försöker jag vara en positiv förebild för mina barn. När relationer kommer på tal så försöker jag leda dem i hur ett hälsosamt beteende är. Jag omskriver det lite med att säga "när du växte upp så fick du lära dig att" - så de inte känner att jag bara pratar illa om deras pappa - och stänger ute mig. Det vill jag ju inte. Jag vill ju att de ska öppna sig mer för mig så jag kan hjälpa dem. Jag vill influera dem att säga sin egen åsikt - och hur de kan reagera när andra inte tycker om deras åsikter.

Det är korrekt av mig att uttrycka mig "när du växte upp", istället för "se vad din pappa gjorde med dig" - för jag var ju där! Jag tillförde, mitt fel eller inte, till att de fick den uppfostran som de fick. 

Det viktigaste är nu att gå framåt. Att jag lär mig av allt jag har varit med om - och för det vidare. Vi lever i en spännande tid! Tänk, för sådär 30 år sen, vem pratade om narcissism, medberoende och härskartekniker? Och att vi tar med detta uppförande från vår familj, från generation till generation. I och med att vi nu sprider detta blir fler och fler medvetna om den negativa programmeringen och kan stoppa den med information och helande! 

- Så vi kan vara stolta över de vi är - utan att vara krävande.
- Så vi kan vara ödmjuka - utan att vara kuvade.
- Så vi kan leva i glädje och smitta andra 😍.

Styrkekramar på er väg till helande!
Rosa