söndag 25 juni 2017

Olika narcissister - liknelser och skillnader

Det är inte avgörande vilka diagnoser de som misshandlat oss har, men ibland går jag in i en lärofas då jag lyssnar på youtube-klipp som har med narcissism att göra.

Dessa dagar lyssnar jag på Richard Grannon - en kille som varit utsatt för narcissister i sitt liv och kommit hel ut och lär ut vad det innebär. Han delger information på ett humoristiskt sätt - samtidigt som att han är väldigt kunnig i ämnet. Här är en länk så ni hittar till honom:
Richard Grannon
En annan som jag har lyssnat på heter Dr Judy Rosenberg. Hon pratar bl.a. om familjemönster och hur narcissism påverkar barnen. Mycket intressant.
Dr Judy WTF

Jag lyssnar och lär mig att det finns olika sorters narcissister - antingen de som bara lyser av storhetsvansinne och är väldigt öppna med att de är bäst eller de som smyger med manipulationer för att på ett effektivt sätt få sin vilja igenom. De som är "öppet narcissister" kallas på engelska Overt Narcissist och de som manipulerar kallas Covert Narcissist.

Så här beskrivs de olika narcisstiska personlighetstyperna:
OVERT "öppen" narcissist:
arrogant och självupptagen, aggressiv, får raseriutbrott om han inte får som han vill, konfronterande, krävande, behöver uppmärksamhet, ser till det yttre, när han träffar nytt folk frågar han dem inte något för att lära känna dem = han är inte intresserad av dem
COVERT "smyg narcissist":
spelar martyr/offer, får dig att känna dig skyldig även då det inte är ditt fel/för han har "gjort allt" för dig, säger sällan förlåt, helt självcentrerad - han är centrum i hans eget universum, ljuger; ytligt, charmig, hypnotisk, mästare på manipulation, projekterar hans osäkerhet och brister på dig, kan inte ta konstruktiv kritik, ger andra skulden för hans fel, materialistisk, känner ingen empati för andra, förringar, han äger dig, hyperkänslig/rädd, nedvärderande attityd, försvarsattityd, anser sig ha rätt till vad han vill ha, umgås hellre med sina släktingar (för det ger honom mer) än leker med sina barn

Så en "öppen narcissist" "syns" mer än en "smygnarcissist" som jobbar underifrån för att påverka. Den senare är alltså som en trojansk häst som man upptäcker alldeles försent att den har fått fäste inne i ens hjärtat. De som är kunniga i ämnet säger att "smyg-narcissisten" är värre än den "öppnare", för med honom ser du vad du får. Man fastnar i narcissist-nätet utan att man har märkt det.

Han jag gifte mig med charmade mig och var/är en mästare på manipulationer. Men på honom stämmer också "öppen narcissist" för han krävde att få sin vilja fram. En komplex man alltså...

I slutändan är det ju lika illa om man fastnat i en självupptagen persons nät - oavsett hur det har skett. Det är detta som driver mig att skriva: hoppet att någon ska läsa mina blogginlägg i tid - eller kan förstå vad de befinner sig i och ta sig ifrån dessa destruktiva relationer.

Känner du igen det - har du blivit behandlad så här? Du är långt ifrån ensam - och det går att ta sig ut. Kontakta mig gärna  💗.

Styrkekramar
Rosa

lördag 3 juni 2017

Tre avslappningsmeditationer - att bli helad från psykisk misshandel

Hej fina kvinnor!

Behöver ni konkret direkt hjälp NU att slappna av? Här är hjälpen! Jag vill dela med mig av Lisa A. Romanos helande meditationer som jag då och då lyssnar på när jag har svårt att sova eller vaknar på nätterna. Att lyssna på någon som fattar detta med narcissism/medberoende/misshandel - och hjälper mig -  är så viktigt!

Jag har en annorlunda tro på Gud än vad Lisa har men det gör inget. När hon ibland beskriver sin inre kraft översätter jag till mina referensramar. T.ex. när hon pratar om att vi har Gud inom oss översätter jag det till den Helige Ande som vi har tagit emot och lever inom oss. Och när hon pratar om vårt högre jag hör jag att hon pratar om mitt inre/min själ. Lisa ger så mycket av sig själv. Alla dessa youtube-klipp som hon helt gratis har publicerat, fantastiskt! Hon har hjälpt så många, kan man läsa i kommentarerna. Hon har hjälpt mig!

I denna Meditation leds vi av Lisa i naturen - bl.a. att gå på en strand - och där man får kontakt med ens egentliga jag - när alla murar är rivna. Det jaget vi egentligen är. Inte den personen som vi felaktigt programmerades att vara.
Meditation - se sig själv

I denna Meditation tar Lisa upp de känslomässiga svårigheterna i barndomen. Det är så viktigt att våga se det svåra. Först då kan man ha en chans att bli kvitt det. Lisa gör ingen skillnad på att ha växt upp i ett hem där föräldrarna har varit alkoholister (adult child of alcoholics) eller om föräldrarna inte har sett barnen av andra anledningar (abuse by omission). Det är ju det känslomässiga beteendet vi behöver hela.
Meditation - att hela minnen från barndomen

I denna Meditation hjälper Lisa oss att rikta blicken mot oss själva. Vi som har levt som medberoende har sprungit fram och tillbaka och kämpat med att behaga andra människor, men struntat i oss själva. Ja, det är ok att lägga tid på sig själv. Det är t.o.m. nödvändigt! Först när vi lär oss att ha medkänsla med oss själva vet vi vad det är - och vi kan gå ut i världen och hjälpa andra.
Meditation - ta hand om sitt inre hjärta

Varma styrkekramar ni fina!
Rosa

lördag 13 maj 2017

Konsekvenser av att jag höll tyst

Hej fina kvinnor!

Han var (är) en narcissist. Hans vilja skulle igenom. Men faktum är att jag stannade kvar hos honom under hela mina barns uppväxt. Jag var mina barns förebild av vad en mamma är och hur en kvinna ska uppföra sig.
Jovisst, jag visste inte att jag hade rätt att fråga mig själv: är jag lycklig? Jag hade inte fått lära mig det, så när han mådde dåligt och var aggressiv sa jag nej till mina egna känslor och "tog emot" hans aggressioner så han skulle må bättre. Jag visste ju inte heller på ett medvetet plan vad jag höll på med. Det var inte mitt fel att jag höll tyst för jag hade inte lärt mig något annat, men det var ändå jag, Rosa, mina barns mamma, som levde med dem. "Mitt fel" eller inte.
Det blev konsekvenser av att jag höll tyst.

- Jag försvarade inte mina barn (av rädsla för honom) och de lärde sig fel beteende: att sanningen har många nyanser, att hålla tyst så alla blir nöjda, att följa de andras vilja, konflikträdsla m m.
- Jag gick med på saker som en kvinna som inte hade varit med om normaliseringsprocessen skulle gå med på. Jag förnedrade mig själv med att få vara med honom - på jakt efter värme från honom. Jag kommer ihåg hur jag på slutet var så tacksam över hur jag fick kura ihop i hans famn - trots att han var arg på mig. Värme/trygghet är det mest grundläggande behovet vi har. Många av oss har sett experimentet med apan som valde ett varmt gossedjur utan mat framför en "ståltrådsmamma" där apan kunde få mat.
- Mitt liv satte jag vid sidan av. Som om mitt liv satt på en vänthall och väntade på nästa tåg. Det tog 27 år med honom innan jag gick på nästa tåg.

Idag försöker jag vara en positiv förebild för mina barn. När relationer kommer på tal så försöker jag leda dem i hur ett hälsosamt beteende är. Jag omskriver det lite med att säga "när du växte upp så fick du lära dig att" - så de inte känner att jag bara pratar illa om deras pappa - och stänger ute mig. Det vill jag ju inte. Jag vill ju att de ska öppna sig mer för mig så jag kan hjälpa dem. Jag vill influera dem att säga sin egen åsikt - och hur de kan reagera när andra inte tycker om deras åsikter.

Det är korrekt av mig att uttrycka mig "när du växte upp", istället för "se vad din pappa gjorde med dig" - för jag var ju där! Jag tillförde, mitt fel eller inte, till att de fick den uppfostran som de fick. 

Det viktigaste är nu att gå framåt. Att jag lär mig av allt jag har varit med om - och för det vidare. Vi lever i en spännande tid! Tänk, för sådär 30 år sen, vem pratade om narcissism, medberoende och härskartekniker? Och att vi tar med detta uppförande från vår familj, från generation till generation. I och med att vi nu sprider detta blir fler och fler medvetna om den negativa programmeringen och kan stoppa den med information och helande! 

- Så vi kan vara stolta över de vi är - utan att vara krävande.
- Så vi kan vara ödmjuka - utan att vara kuvade.
- Så vi kan leva i glädje och smitta andra 😍.

Styrkekramar på er väg till helande!
Rosa




söndag 23 april 2017

Projicering - positiv eller negativ

Hej!

Vi alla projicerar våra tankar och känslor på våra medmänniskor. Sund människa projicerar positivt. Egocentriska projicerar negativt. Jag projicerade mina positiva känslor på honom när jag förutsatte att han tänkte och betedde sig som jag. Jag projicerade när jag utgick ifrån att han var någon som respekterade mina önskemål som jag respekterade hans. Jag förutsatte att han skulle stå på min sida som jag stod på hans. Jag förutsatte att han skulle sätta mig främst som jag satte honom främst.

Vi går ut i världen och utgår från att alla är som vi själva är.

Det är därför vi blir så förvånade när våra respektive inte behandlar oss som vi behandlar dem. Istället för att respekteras blir vi överkörda. Och vi fattar inte varför. Vi blir så förvånade när de ljuger oss rakt upp i ansiktet. Vi fattar ingenting när de ger oss order.

Vi tror att de utvecklas i samma takt som vi gör. När vi får svårigheter i relationen försöker vi lösa det genom att ändra på oss och då blir vi så förvånade när de inte kan jämka. Vi ger efter och kompromissar och vi tror att de ska göra samma. Gång på gång blir vi chockerade när vi blir attackerade på lägre och lägre nivå: Hur kunde han göra så??! tänker vi frustrerat.

Min man ville inte att folk skulle döma hans yttre så han projicerade hans rädsla mot mig med att skälla ut mig för kläder/smink/frisyr. 
Hans okunskap om barn projicerade han på mig med att skrika hur dålig mamma jag var.
Han var rädd att inte duga i fina sällskap och projicerade hans rädsla på mig genom att berätta hur illa de tyckte om mig.
När jag i slutet inte längre orkade ge kärlek märkte han det och han projicerade och anklagade mig för att vara den som hade förstört hans liv.

Vi jämför med medsystrar och vi söker tröst när vi blir överkörda - igen och igen. Vi kan inte förstå varför de inte funkar som vi gör. Varför har han inte lärt sig vad som funkar och varför har han inte anpassat sig och gått vidare??! Varför fortsätter han att projicera och ge mig skulden för hans handlingar??! Varför lär han sig inte att hantera sin aggression och ändra sig till det bättre??!

Det är inte förrän vi accepterar att våra respektive är fristående människor, helt oberoende av oss, som vi kan sluta påverkas/förvånas/chockeras så mycket. När vi kan släppa känslan att vi måste reparera relationen och att alla måste komma överens. Först då kan vi bli fria. Fria från bandet som gav oss frustration. Men vi måste vara starka att kunna släppa taget om att relationen inte höll. Att den inte ens fick ett "någotsånär ok" slut. Vi måste vara starka så vi inte dömer - vare sig oss själva eller männen som valde/väljer att lägga sin negativa projicering på oss. Om vi dömer dem är vi inte fria. Om vi dömer dem säger vi ja till att bindas fast i deras otrygga famn.

Jag säger NEJ till hans otrygga famn.

Jag säger JA till att vara fri.
Jag säger JA till livet.
Jag säger JA till att få välja själv.

Stor kram till er starka kvinnor!
Rosa

söndag 9 april 2017

Att styras av rädsla

Hej fina kvinnor! 

Rädslan var en trogen följeslagare i min relation med honom. Från början till slutet. På olika sätt. Men rädd var jag.

De första åren fram till att vi hade gift oss kom varje våldshandling från honom som en komplett överraskning från bar himmel. Han slängde sina ord mot mig med ilskna ögon. Tallrikarna med mat på slängdes i väggen. Men min kropp hade inte "förstått" händelserna så djupt eller lärt sig orsak/verkan. Jag fattade ingenting. Jag kände omedelbar rädsla, men glömde händelsen efter några dagar när han pratade med mig igen. Allt var som vanligt. Han var lugn och jag var lugn. Vi skulle leva lyckliga i alla våra dagar. Han frågade mig (typiskt narcissistiskt) om jag skulle sluta älska honom för att han "brusade upp". Jag bedyrade (typiskt medberoende) att jag alltid skulle älska honom. Det var av okunskap jag svarade så. 

Vi bodde i hans land. Hans aggressioner ökade. Min rädsla ökade. Jag började lära mig orsak och verkan. Jag började se mönstret. Om jag gjorde så - så hände det. Så det var bäst att inte göra det. Jag lärde mig att jag hade makt att slippa känna mig rädd om jag var en snäll flicka. Men i vissa situationer var jag spänd som en fiolsträng av rädsla. 

Några år in i hans land blev jag bättre på att koncentrera mig i hans sällskap. Bättre på att säga de perfekta sakerna. Att det var av rädsla tänkte jag inte på. Jag visste bara att det funkade. Jag fick ibland beröm för att jag var en duktig flicka. Jag sa till mig själv att livet var säkert nu på väg mot bättre tider - samtidigt som jag fick trycka bort klumpen av rädsla i magen. Allt det här var ju mitt liv! Det blev inte bättre av att han tyckte det var roligt att skrämma mig. Han skrattade så gott efteråt, men jag förblev rädd tills jag hade lugnat ner mig själv.

De sista åren var jag expert. Varje mening jag sa till honom hade jag i förväg gått igenom för- och nackdelar på. Jag försökte inte att visa min darrande röst när jag sa något eller frågade något. Rädslan var min ständiga följeslagare. Magen var spänd dag och natt. Förstoppningen var där för att stanna. Jag var rädd att säga fel, stå fel, laga fel mat, uttrycka mig fel till barnen, att barnen sa fel till honom, uttrycka mig fel till honom, klä mig fel, prata med fel personer, inte le tillräckligt, ha fel frisyr, sova vid fel tid, städa fel, inte vara tillräckligt hjärtlig till hans familj/vänner - ja allt i mitt liv som han blev arg på.

Men det var också rädslan som gjorde att jag bestämde mig för att lämna. OM jag inte skulle lämna så skulle värre saker hända. Jag ville inte vara med om det. Rädslan tvingade mig att hitta en väg ut.

Jag planerade i rädsla. Jag var rädd att han skulle få reda på att jag skulle lämna honom. Jag gick med spänd mage igenom allt jag måste göra och ta med mig. Jag ljög genom tänderna då jag spänt bedyrade min kärlek för honom. Visst han märkte något, men jag lyckades ta mig iväg i alla fall - spänd som en fiolsträng.

Jag trodde att bara jag befann mig i Sverige igen så skulle allt vara lugnt, men eftersom han jagade mig genom de olika medierna levde jag spänt i flera år. Vid vissa tillfällen tänkte jag att han stod där ute i mörkret och såg på mig när jag drog ner persiennerna på kvällen. Det var rädslan som hade varit min följeslagare i alla år som dök upp och satte idéer i mitt huvud.

Idag dyker rädslan upp på ett ställe som jag inte kan kontrollera. I mina drömmar. När jag t.ex. är stressad på jobbet under några veckors tid, och hanterar livets vanliga bekymmer, drömmer jag ibland mardrömmar om att jag är tillbaka med honom - och inte har något att säga till om. Jag tror att kroppen associerar trötthet/stress med den "gamla rädslan" och tar sig tillbaka till det livet som den minns. Jag levde ju så länge i rädsla.

Jag har många gånger tänkt på att jag inte kommer ihåg några goda minnen med honom. Något kul måste vi väl ha haft... Varför? Jag tror att mitt huvud ständigt var så spänt upptaget med att hålla honom lugn, så alla andra minnen försvann. Livet var bara rädsla.

Hur gör man då för att ändra sitt liv inifrån och ut? Hur gör man för att bli fri från sin rädsla? Hur gör man för att ta kontrollen över sitt liv igen. Jo, genom att inse att man blivit manipulerad och levt i medberoende och sen stärka sin självkänsla med att lära sig gränsdragning och förstå härskartekniker - så att man börjar älska sig själv. Om du är ny på min blogg - läs mina tidigare inlägg om detta - och lyssna på dem jag rekommenderar i högerkolumnen.

Idag är det inte rädslan som driver mig framåt. Det är mina egna drömmar som jag vill uppfylla som driver mig. Jag planerar gott och sakta. Jag har inte bråttom. Jag vet att jag går på en god väg. Jag kan stanna upp och se solen lysa. Jag ser att den lyser på mig.

Tack gode Gud för allt jag får.
Kram
Rosa




söndag 5 mars 2017

Förlåta = stanna kvar hos honom?

En bra kristen förlåter alla, men innebär förlåtelse också att du som kristen måste stanna kvar hos din misshandlare?  Innebär förlåtelse att han ska få misshandla dig hela livet? Vad är det för skillnad på att förlåta, glömma och stanna kvar - och förlåta, glömma och lämna honom? Kan det vara så att förlåta, glömma och stanna kvar - bara leder till mer misshandel? 

Varför kunde jag inte vara tacksam för allt som Gud hade gett mig?  Jag hade ju inte bara en "svår man", jag hade ju mina barn bredvid mig. Jag plågades av dessa motstridande tankar. Varför kunde jag inte acceptera mitt öde? Jag hade ju själv valt honom. Jag levde i en omgivning där kvinnan var den som fick offra mest - sa de till mig. De som var auktoritära. Det var min lott i livet att stanna kvar. Jag skulle offra hela mitt liv för att familjen "ska hålla ihop", som min man sa. Min man berättade för mig vilken åsikt Gud hade. Jag skulle inte tänka på mig själv. Det sa både min man och alla runt oss. Det var som om min man sa: "Ge inte dig själv något - ge mig och andra!"

För varje år jag stannade lärde jag våra barn att min mans och mitt destruktiva uppförande var ok. Att han kontrollerade mig och att jag tillät det hända. Med vårt uppförande lärde vi våra barn att de inte dög som de var och att de alltid måste lyda andra före sig själva.

Ondskan blev lika vanlig i mitt liv som magsmärtorna och jag förstod att det enda var att lämna. Jag gjorde det för min egen och barnens skull. Jag hoppades på att barnen på något sätt kunde få leva borta från hans kontroll. Jag kände att vi måste bort från något ont och destruktivt. Jag kände att Gud inte vill något ont!!!

För mig hade det varit självklart att leva kärleksbudskapet till 100%. Men jag hade fått lära mig, i den tuffa skolan med min man, att min man inte gav 100%... Hur mycket han gav mig vet jag inte men jag vet att jag endast andades genom att hyperventilera - vilket en osteopat upptäckte tre år efter att jag hade lämnat honom. Hon lärde mig till slut att andas normalt.

Det är ingen som vet när en misshandlad kvinna är redo att lämna. Men det brukar vara när hon har nått botten. Helt kraschat. Då ser hon att hon gav allt hon hade - och vart ledde det henne... Vad hade hänt om jag inte hade tittat på det tv-programmet där de sa att kvinnan hade rättigheten att inte bli psykiskt misshandlad? Svår tanke...

Jo, vi ska stanna kvar och kämpa med våra äktenskap - men inte om vi får betala med våra liv - för att våra män kräver det.

Psalm: 116:1-2:
I love the Lord, for He heard my voice; He heard my cry for mercy. Because He turned His ear to me. I will call on Him as long as I live.

I Jesu Kristi kärlek
Rosa

söndag 19 februari 2017

Härskartekniker? - Håll mental distans och analysera

Hej fina ni!

Jag har av en anledning valt att ett tag avblockera min man. Det han har valt att meddela mig är samma gamla visa. Han har inte utvecklats något på fem år. Samma påtryckningar. Jag skulle kunna ta fram de första mailen från honom - efter att jag hade lämnat - och det hade varit samma sorts manipuleringar som han skrev då. Skillnaden är att jag är starkare nu. Det han säger går inte in i hjärtat mitt. Jag tänkte visa er hur jag håller distansen när han försöker påverka mig:
-  Jag backar, analyserar och ser vad det är för typ av härskarteknik.
Det ska tilläggas att andra som inte känner honom skulle kanske inte "se" att han försöker manipulera mig... Nedan ord kan "låta" fina - för en oinsatt.
Dessa använder han:
- Han är hjälten (som lider)
- Låtsas respektfull
- Vill ge mig skuldkänslor/göra mig osäker
- Försöker få mig i sitt våld med romantik/poesi/drama
- Självömkan (narcissistiskt)
- Hotar/varnar/dömer
- Försöker flytta mina gränser/tar rätten att bestämma över mig

Så, här får ni en liten inblick i ett rörigt sinne... Jag har bara sänt två korta svar tillbaka. Ingen idé att svara något mer. Han är som han är. Han får inte mer av min tid.
Några meddelanden från honom under några veckor:

Han skriver
Jag analyserar
Kan vi prata om x nu?
Låtsas respektfull.
En diktare skrev denna dikt om smärtsam separation...
Hjälten – eftersom jag ”lämnade” honom. Självömkan.
Jag fick meddelande från A (vår dotter) – jag ska vidarebefordra det...
Försök att göra mig osäker.
Jag ska besöka dig och dina föräldrar på sommaren. A sa att du skulle se till så vi träffas... för att lösa våra praktiska problem...
Försök till flytt av mina gränser.
Försök till skuldöverföring.
A sa att du egentligen inte är beredd att lösa våra problem...
Försök till skuldöverföring.
Jag ser fram emot att träffa dig på sommaren
Försök till flytt av mina gränser.
Jag vill helst inte lösa några praktiska problem – om inte du insisterar...
Försök till skuldöverföring.
Jag är beredd att skriva på juridiska papper – om du tvingar mig – så det blir dokumenterat. Om du önskar. Det är inget jag önskar. Jag hoppas jag kan träffa dig hos dina föräldrar.
Hjälten som lider.
Det här skrev A till mig: xxx
Försök att göra mig osäker.
Låt inte A få veta att hon meddelade mig detta.
Tar sig rätten att bestämma över mig.
Har du kollat med dina föräldrar om de verkligen inte vill träffa mig i sommar? Har du kommit överens med dem om det eller har jag en chans att träffa dem i sommar?
Självömkan.
Jag vill inte träffa dem om inte du vill det.
En fälla. Låtsas respektfull.
Det skulle ha varit underbart om vi hade lyckats få kontakt på telefon! Jag hoppas verkligen jag kommer att få höra din röst!
Narcissist.
Försöker få mig i sitt våld med romantik.
Säkerligen har A vidarebefordrat mitt meddelande
Narcissisten.
Jag fick din adress från A! Snälla du, du kan lita på mig, jag ska inte missbruka det.
Han är hjälten.
Tar sig rätten att bestämma vad jag behöver.
Kära, jag bifogar här några filmer om helgon och kärlek och jag säger till dig att jag älskar dig!
Försöker få mig i sitt våld med romantik.
Om de bifogade dokumenten inte accepteras av dig, var snäll och säg det.
Låtsas respektfull.
A har sagt att det är OK att jag kan sända dessa filer till dig, eftersom de är så kärleksfulla. Det är också OK att sända dem till dig för att det är kristen/andlig/filosofisk information som vi alla behöver för att överleva.
Tar sig rätten att bestämma vad jag behöver.
Jag sitter och läser bibeln och vill rekommendera att du läser detta kapitel xx.
(Kapitlet handlar om att man alltid ska välkomna alla in i sitt hem. Äktenskapet ska alltid vara hedrat. Man ska vara nöjd med vad man har så – då hjälper Gud. Man behöver inte vara rädd. Man ska inte vara arg på sin broder.   Är man det så döms man. Man kan inte gå till kyrkan förrän man har blivit sams med sin broder. Man ska inte ta ärendet till domstol – kanske ens motståndare överlämnar en till polisen.)
Försök till skuldöverföring.
Varnar.
Jag hoppas att åtminstone Jesus är vår gemensamma nämnare.
Försök till skuldöverföring.
Om du inte känner dig bekväm med mina meddelanden, låt mig få veta. Jag ber alltid för dig. Må Gud alltid vara på din sida.
En fälla. Låtsas respektfull för att få mig in i hans spindelnät.
Må Jesus beskydda dig!
Han är hjälten som ber för mig.

När jag ser objektivt på hans ord förblir det hans ord. På detta sätt håller jag mina känslor lugna. Jag ser att han är den han är och jag är en helt annan människa. Han kan säga vad han vill. Det har inte med mig att göra.  😉
Jag vill inte längre bli påverkad av honom. Jag vill inte ta över hans uppfattningar om livet. Jag tycker inte som honom. Så jag väljer att låta honom ta ansvar för sitt liv.
Det är inte heller min uppgift att döma honom. Gör han något fel kommer han få sitt straff till slut.

Har du samma problem med din narcissist? Använd detta sätt att backa och analysera. Hans meningar kommer att framstå som de manipuleringar de är. Du tar då inte emot skulden han vill lägga på dig och du kommer att må bättre.

Ta hand om dig!
Kram
Rosa🌹